Inter och Milan jagar Mario Balotelli.

Balotelli Foto:

Manchester City har tappat tålamodet med Mario Balotelli. Nu uppger engelsk media att anfallaren jagas av Inter och Milan.

Efter Manchester Citys förlust mot Arsenal gick tränaren Roberto Mancini ut i media och sade att han överväger att sälja Mario Balotelli på grund av alla problem han ställer till med.

Nu uppger Daily Mirror att Inter och Milan vill ha den italienske anfallsstjärnan. Tidningen skriver att båda Milanoklubbarna är redo att erbjuda 20 miljoner pund för den skandalomsusade spelaren.

I förra veckan ska Roberto Mancini haft ett möte med Balotellis advokat Vittorio Rigo för att diskutera spelarens framtid.

”En fantastisk känsla att vara tillbaka”

”En fantastisk känsla att vara tillbaka”

Mario Götze spelade sin senaste match den elfte december förra året. Tidigare under tisdagen var 19-åringen äntligen tillbaka i träning efter sin långa skadefrånvaro. ”En fantastisk känsla att vara tillbaka igen” säger Götze till Borussia Dortmunds hemsida.

”Jag har inga skadeproblem längre” sade Mario Götze efter tisdagens träning, ”men jag måste hitta tillbaka till mig själv efter ett så pass långt uppehåll”. Träningen var 19-åringens första träning med övriga truppen på närmare tre månader. Senaste matchen spelade Götze mot Kaiserslautern i mitten av december (1-1). Sedan dess har Götze haft problem med en stressfraktur i blygdbenet och bland annat skickats på semester av Jürgen Klopp.

Sedan en dryg vecka är dock Götze tillbaka i Dortmund, där han tills idag tränat på egen hand med klubbens fystränare. Det finns dock ingen prognos för när Götze kan tänkas vara tillbaka i spel. Det kan röra sig om en vecka, hemmamatchen mot Bayern München, lika gärna som sista matchen mot SC Freiburg eller först efter den här säsongen. Klopp har vid flera tillfällen betonat att det viktigaste är att Götze blir helt återställd.

Samtidigt har Götze på kort tid tagit stora kliv mot comebacken. Första träningen genomfördes utan några symtom på den tidigare stressfrakturen och därmed är ett stort steg på vägen avklarat. I bästa fall kan Borussia Dortmund få en rejäl förstärkning inför upplösningen av Bundesliga. Om det inte blir så är inte det hela världen.

Sporting besegrade Benfica.

Sporting tog en moraliskt viktig seger i en match där domaren hamnar ännu en gång i fokus, vilket är synd för fotbollen
Det var med en viss spänning man väntade in Ricardo Sá Pintos första startelva till en ”clássico”, skulle han våga köra mer offensivt än han gjort när man mött bättre lag, eller skulle han våga köra en mer defensiv på hemmaplan med segertörstiga supportrar på läktarna? Svaret kom si så där en timme innan avspark, Rui Patrício i mål, João Pereira, Anderson Polga, Xandão och Emiliano Insúa bildade försvaret. På mittfältet hittade vi Elias, Stjin Schaars och Matías. Trion längst fram var Diego Capel, Ricky van Wolfswinkel och Marat Izmailov, i vad det såg ut att vara en 4-3-3 formation och därmed inte ett defensivt Sporting på hemmaplan. Domaren som var hemlig fram till matchdagen var Artur Soares Dias från Porto. Jorge Jesus fick se både Luisão och Garay återhämta sig och kunna delta i derbyt. Benficas startelva var då följande: Artur i målet, Maxi Pereira,Luisão, Garay och Emerson bildade försvaret. På mittfältet Javi Garcia som defensivmittfältare, framför sig hade han Witsel som i sin tur hade Bruno César och Nico Gaitan på var sin sida, längst fram spelade Rodrigo och Cardozo. Matchen hann knappt börja innan domaren kom i fokus, Sporting tappar boll på offesnivplanhalva och tillåter Benfica komma på en kontring, Gaitan på väg ut från straffområdet vart fälld av Polga, domaren blåste för hörna. Sporting kom nära i den 6:e minuten då Wolfswinkel slog ett lågt inlägg snett mot straffpunkten där Matías kom, men chilenaren fick halvträff och bollen gick en bit utanför. Minuten efter så kom Insúa loss men hans inlägg vart mer som ett skott och ingen lagkamrat hade en chans att styra den i mål. Sedan fick vi vänta till den 12:e minuten innan Sporting kom igen i ett anfall, denna gång genom Pereira vars inlägg räddades av Artur. Sporting hade bra koll på matchen vid detta läge och man anföll främst på sin högerkant. I den 15:e minuten gick Capel på avslut, men bollen gick en bit utanför stolpen. Minuten senare får Rui Patrício ingripa på ett långskott från Javi Garcia, bollen studsade framför målvakten som hann styra till hörna. Detta var en händelserik sekvens i matchen för minuten senare lyckas Insua slå en lång boll bakom ryggen på Benficas försvar, Wolfswinkel hann ikapp bollen före Luisão, den brasilianska mittbacken drar med sin hand runt holländarens nacke och holländaren passar på och faller, domaren dömde straff, en något billigt kanske men i mitt tycke så hade Luisãos hand inget där att göra. Wolfswinkel själv steg fram och satte en säker straff i mål, 1-0 var ett faktum. Sporting började nu spela mer avvaktande och väntade in Benfica på sin egen planhalva, vilket gjorde att man täppte till i stort sätt alla luckor för Benfica. Benfica trillade boll tålmodigt i jakten på att komma genom men hade det svårt. Det vart mer och mer Benfica i slutet av halvleken, Sporting nöjde sig med att förska slå bollar bakom ryggen på Luisão och Garay och man lyckades sisådär med det, Wolfswinkel kom ensam en gång till men när han kände Garays lätta puttningen valde han att slänga sig, denna gång utan domarens välsignelse. Matías och Wolfswinkel hade några intressanta samarbete där chilenarens passning kom lite försent. I slutet av halvleken fick Benfica en hörna, på den kunde man se sedan i reprisen hur Izmailov håller i Luisãos tröja och ännu en straff hade kunnats döma. Domaren blåste strax efter för paus. Jorge Jesus i vetskapen om att seger var det enda som krävdes och gjorde därför en rätt väntad byte inför andra halvleken, Yannick kom in istället för en blek Rodrigo. I Sporting behövdes det inte några byten då allt funkade bra under första halvleken. Andra halvleken var mer öppen än den första, mycket tack vara att Benfica var tvingade att gå på tokoffensiv, och Sporting passade på med att försöka döda matchen med snabba omställningar. Benfica kom nära kvitteringen vid två tillfällen direkt i andra halvleken. I den 47:e minuten missförstod Rui Patricio och Polga varandra, Yannick var nära att komma emellan men målvakten hann först och rensade. Minuten efter krokade Rui Patrício med Xandão och varken Cardozo eller Maxi lyckades slå in kvitteringen med ett tomt mål, eller rättare sagt utan Rui Patricio i målet. Artur storspelade och lyckades hålla Benfica kvar i matchen, i den 55:e minuten så räddade han ett skott från Schaars efter en mycket fin anfall av Sporting.  Javi Garcia fick en hjärnsläpp i den 51:a minuten då han med en tillbakapassning frispelade Wolfswinkel, holländaren istället för att lobba över en framåtrusande Artur försökte med att placera bollen, men inte bättre än att Artur räddade. När det inte var Artur som höll Benfica kvar i matchen så var det ribban, Izmailov prickade den i den 63:e minuten med ett härligt långskott. I den 64:e minuten tog Ricardo Sá Pinto ut Stjin Schaars och in kom Daniel Carriço. Wolfswinkel fick ännu en chans att döda matchen i den 72:a minuten, efter en makalös anfall av Elias som frispelade Wolfswinkel, holländaren lyckades få bort Artur, men när han skall vända sig för att skjuta så faller han och avslutet vart en tam skott som försvaret kunde rädda. Minuten senare fick Yannick en chans att tysta dom buande 47 000 på läktaren när han sköt strax utanför. Diego Rubiofick hoppa in sistya 17 minuterna istället för Wolfswinkel. Benfica lyckades sällan komma genom och skapa chanser, man lyckades enbart via fasta situationer pressa ner Sporting i sin egen planhalva, men även om man hade otaliga frisparkar så satte man aldrig Rui Patrício på prov. Sporting i sin tur fortsatte att bränna målchanser som kunde ha dödat matchen tidigare. Izmailov såg Artur snuva honom på ytterligare ett mål i den 86:e minuten med en bra räddning efter att han kommit loss från Maxi. Tre minuter senare var det Matías som tvingade Artur till ännu en fin räddning. En slutkörd Capel bytes ut och in kom Carrillo, strax därefter så fick Luisão sitt andra gula kort och respektive röda kortet. Mycket mer hände det inte innan domaren blåste av matchen och en tre års väntande var ett faktum för alla grönvitrandiga.

Fulham – Chelsea 1-1: Rättvist kryss i derbyt

Fulham - Chelsea 1-1 Rättvist kryss i derbyt

Kerim Frei, matchens lirare i derbyt både (officiellt) och enligt Fulham-redaktionen.

Fulham spelade oavgjort i kvällens match mot Chelsea. Matchen slutade 1-1 efter ett sent kvitteringsmål från Clint Dempsey. När de båda lagen möttes i jul slutade matchen också 1-1 med Dempsey som målskytt. He scores with his left, he scores with his right, that boy Clint Dempsey, makes……….

Fulham – Chelsea 1-1 (0-1)
0-1 Frank Lampard (45 straff)
1-1 Clint Dempsey (82)
Arena: Craven Cottage
Domare: Mark Clattenburg
Publik: 25 697
Startelvan 4-2-3-1
————–Schwarzer——————- ———————————————–
Kelly—Hughes—Hangeland—Riise ———————————————— ——–
-Murphy (C)—Diarra————- ————————————————
Duff———Dembélé—————–Frei ————————————————- ————–
                      Dempsey———————-
Byten: Etuhu – Murphy (73), Sá – Diarra (80), Kacaniklic – Frei (87) Ej använda: Stockdale, Kasami, Senderos, Briggs
På ett regnigt Craven Cottage bjöds det på en bra fotbollsmatch i kväll. Båda lagen spelade offensivt och det var högt tempo matchen igenom. Chelsea tog tag i matchen inledningsvis men efter cirka 20 minuter var det ombytta roller. Fulham spelade bollen bra mellan varandra och spelade sällan bort en passning. En som lyste i hemmalaget var den unge mittfältaren Kerim Frei. Han tog egna soloräder och hade mycket energi. Efter matchen sade kaptenen Danny Murphy att han fick en av ligans absoluta bästa högerbackar i Branislav Ivanovic att likna en ”regular-player”. Fint omdöme till Frei som också blev utsedd till matchens lirare. Frei var inte där och tog emot champagneflaskan i intervjuzonen efter slutsignalen utan det fick Murphy och Dempsey göra och lite skämtsamt sade kapten till Dempsey ”Is he old enough to drink?”  Clint: ”I don’t know”.
Det var också nämnde Frei som skapade Fulhams bästa chans i den första halvleken. Från sin vänstermittfältsposition tog sig han inåt i banan sprang förbi två, tre Chelsea-spelare och sköt ett lågt markskott i Chechs högra hörn. Den tjeckiske landslagsmålvakten fick sträcka ut hela kroppen och kunde toucha ut bollen till en resultatlös hörna.
Trots Fulhams fina spel i den första halvleken så skulle bortalaget ta ledningen. Salomon Kalou gick omkull i straffområdet efter att Danny Murphy gått in med dobbarna först, Murphy själv var helt oförstående då han var på bollen först och domare Clattenburg sade enligt de engelska tv-kommentatorerna att det var inte Murphy han blåste på utan högerback kelly som aldrig nuddade Kalou, vilket gör straffsituationen ännu mer svårförklarad. Nåväl, trots Murphys vilda protester så stegade Lampard fram och sköt in 1-0 i hörnet. Schwarzer gick rätt men kunde inte rädda, 1-0 kändes mycket bittert efter Fulhams fina prestation i den första halvleken.
Inget av lagen gjorde några byten inför den andra halvleken och de första 20 minuterna såg ungefär likadana ut som den första halvleken. Båda lagen trillade boll utan att skapa några riktigt heta chanser. Fulham hade många hörnor i matchen och var riktigt nära att kvittera när mittback Hughes dök upp. Nordirländaren fick på en nick som borde gått i mål om inte Cech hade haft sådana magnifika reflexer. Bortalagets målvakt gjorde en spektakulär räddning och manade på sina gubbar att täcka bättre. Men det hjälpte inte. För på hörnan därpå kunde en omarkerad Clint Dempsey nicka in 1-1 från en position ganska långt ut i straffområdet. På reprisbilderna kunde man se en förtvivlad Gary Cahill stå och vifta med armarna men de andra Chelseaförsvararna upptäckte faran försent. ”Deuce” hade nickat in 1-1 i det bortre hörnet och kunde fira sitt 16:e mål för säsongen. Amerikanen trivs uppenbarligen i dessa derbyn då han här nätat i tidigare möten. Senast i lagens förra möte på Stamford Bridge i december 2011 där han också kvitterade till 1-1.
I slutet byttes svensken Alex Kacaniklic in men han och Fulham kunde inte uträtta så mycket mer. Matchen slutade 1-1 och man får säga att det var ett rättvist kryss och säkert en sevärd match för den neutrale åskådaren. Både Dempsey och Murphy sade att detta var en av Fulhams bästa prestationer (spelmässigt) på ett långt tag i intervjuzonen efter matchen. Fulham spelade med ett högt tempo och bra passningsspel matchen igenom där framförallt Kerim Frei har utvecklats med stormsteg under säsongen. Han var snabb, teknisk och tog för sig. Stod för fina soloprestationer, både löpningar, skott och sevärda passningar. Vi Fulham-fans ska vara glada över att han förlängde sitt kontrakt till sommaren 2015, han kommer att bli mycket bra och kommer inom en snar framtid att ha en permanent startplats i Jols elva.
Matchens lirare i Fulham: Kerim Frei
Bäst i Chelsea: Petr Cech

Peking chockade IFK Göteborg efter domartabbe: ”Jag lägger mig platt.

Ny förlust för Blåvitt - Fotboll - Allsvenskan
En felaktigt dömd straff gav IFK Norrköping 1-1 mot IFK Göteborg. – Det är för jävligt, det är bara att lägga sig platt, säger Hansson.

Efter 51 minuter gjorde IFK Göteborgs Tobias Hysén 1-0. Daniel Sobralense slår ett inlägg som Kjetil Waehler nickar ned till Hysén, som är enkelt kan skjuta in ledningsmålet.

62 minuter in i matchen begick domaren Martin Hansson en grov feltolkning. Han trodde att bollen tog på Kjetil Waehlers hand och blåste därför för straff. men på reprisen visade det sig att bollen gick i bröstet på Waehler. På den efterföljande straffen skickar Shpetim Hasani in 1-1-kvitteringen.

Hasani gjorde sedan 2-1 för ett pressat Norrköping efter att han nickat in en väl slagen frispark och IFK Göteborg var i brygga. Hemmalaget tryckte på för en kvittering och Nordin Gerzic var nära med ett pressat skott som strykte stolpens utsida.

IFK Norrköpings målvakt Abbas Hassan hade en bra dag på jobbet och stod för en stark räddning då en egen försvarare var på väg att nicka bollen i eget mål.

Från domaren Martin Hanssons vinkel är det förståeligt att han valde att döma straff, men efteråt fick han se reprisbilderna från en annan vinkel:

– Det är dåligt av mig alltså. Jag var stensäker när jag dömde, och det var fel av mig. Det är för jävligt, det är bara att lägga sig platt, säger Hansson till Canal Plus.

IFK Göteborg – IFK Norrköping 1-2 (0-0)

1-0 Hysén (51′)

1-1 Hasani, straff (62′)

1-2 Hasani (76′)

Startelvor:

IFK Göteborg (4-4-2) Alvbåge – Salomonsson, Waehler, Jonsson, Valgardsson – Selakovic, Haglund, Farnerud, Sobralense – Söder, Hysén.

IFK Norrköping (4-4-2) Hassan – Friberg Da Cruz, Skjonsberg, Wiklander, Florén – Smedberg Dalence, Johansson, Ajdarevic, Telo – Thorvaldsson, Hasani

Spelarbetyg Paris Saint Germain – Marseille 2-1

Spelarbetyg Paris Saint Germain – Marseille 2-1

Trots spelövertag och solklara lägen så lyckas Marseille med bedriften att förlora mot rivalen Paris Saint Germain. Just nu en placering på nionde plats för Marseille vilket är skandal för storklubben.

5 Världsklass
4 Mycket bra
3Bra
2 Godkänd
1 – Samassa-klass
Mandanda – 2.5 Fick inte så mycket att göra ikväll mot ett tamt Paris på den offensiva fronten men släppte ändå in två mål även om man inte kan skylla dem på Mandanda så förtjänar han inte högre betyg ikväll.
Fanni – 3 Bra match av Fanni som inte gjorde bort sig och försvarsmässigt men även hängde med och fyllde på fint i det offensiva. Klockrena brytningar och fin teknik ger en trea i betyg.
N’Koulou – 2.5 Kylig och bra med bollen som vanligt men agerade slappt när PSG gjorde målen samtidigt som han inte fick mycket att göra under stora delar utav matchen.
M’Bia -3 Väggen M’Bia stod för en stabil insats kämpar på som vanligt och även höjer kämparglöden hos andra spelare i laget, var väldigt passiv vid första målet när Menez fick stå fri men annars få misstag defensivt.
Azpilicueta -3 Spanjoren hade PSG:s färgkombination på dojorna men ändå gjorde han ett mycket bra jobb på den ovana vänsterkanten där Morel petades. Frisk vind i offensiven men lite väl svaga inlägg och stabil i defensiva spelet ger Pamplona sonen en trea i betyg i afton.
Diarra – 2 Jobbade på i det tysta gjorde inte mycket väsen av sig, stod för ett par viktiga brytningar och erövringar utav boll.
Cheyrou – 1.25 Nu kanske jag överdriver med betyget men det är han värd efter den missen han gör när det står 2-1. En professionell fotbollspelare ska göra mål från 5 meter utan någon motståndare i vägen. Men Cheyrou rensade bollen ut över Parc des Princes. Slog många passningar fel och såg allmänt trög ut i sin bollbehandling.
Amalfitano – 2.5 Försökte och var aktiv i första halvlek hade ett farligt skott som smög ut vid Sirigus stolpe. Helt godkänd match utav Morgan.
Valbuena- 2.5 Kreativ och vill mycket men väger alldeles för lätt i närkamperna vilket inte är en fördel för laget, måste hitta formen igen.
A. Ayew – 4 Den unge Ghananen med rötter i Marseille gjorde en mycket stark insats ikväll, bollen fastklistrad vid fötterna skapade han lägen till sig själv och till sina lagkamrater, otroligt duktig på nästan allting en fantastisk spelare. Behöver mer hjälp av sina lagkamrater för att kunna bli det stora utropstecknet, kröner insatsen med ett fint nickmål.
Remy – 2.5 Godkänd insats av Remy som står för en assist, visar prov på fin teknik och snabbhet men är ur form likt många Marseille spelare just nu. Har inte varit sig lik efter skadorna han åtdragit sig de senaste månaderna.
Byten:
Brandao – 2 Fick lite tid på sig men fick ett läge som Brandao inte förvaltade väl, gjorde en onödig eftersläng på Sirigu vilket genererade ett gult och det är ett tydligt tecken på frustration från den annars snälle Brasilianaren.
Gignac – 1.5 Fick femton minuter på sig och lyckades göra sig osynlig på dem. Inget bra inhopp av Fransmannen som fortfarande har det svårt i Marseille.
Jordan Ayew – 2 Kom in i 89’ minuten och rörde inte bollen men får godkänt för att han äntligen klippt sig och slipper bära på den fula frisyren han haft under säsongen.
*****
Ligan är körd och vi får sikta på en topp tio placering vilket är en skandal för en klubb utav Marseilles kaliber, matchen mot Lyon (Coupe de la Ligue Finalen) är mer än superviktig då det är den ända chansen att utforska Europa nästa säsong

 

 

Inför IFK Göteborg – IFK Norrköping

Inför IFK Göteborg - IFK Norrköping

IFK Göteborg tar på annandag påsk emot IFK Norrköping i årets första hemmamatch. Det är ett revanschsuget Blåvitt som skall ta årets första trepoängare och man skall göra det med ett massivt läktarstöd då Gamla Ullevi är slutsålt.

Läget i Blåvitt

Allsvenskan började absolut inte som vi hade tänkt oss då Blåvitt förlorade premiären mot Syrianska och dessutom spelade riktigt dålig fotboll under större delen av matchen. Det bör därmed vara ett rejält revanschsuget Blåvitt som kommer till spel och förhoppningsvis ger oss en repris på påskfirandet från 2009 (för den som vill drömma sig tillbaka: http://www.youtube.com/watch?v=7Fk0Is5LPWY).

Blåvitt har i veckan haft en del problem med sina vänsterbackar då Dyrestam, Lund och Valgardsson alla har missat träningstid, men både Lund och Valgardsson var med på dagens träning och kan medverka i matchen, vem av dem som startar är dock svårt att sia om just nu. I övrigt saknas endast Sam Larsson, som ju ändå hade fått det svårt att ta en plats i truppen.

Med tanke på resultatet och spelet senast har det spekulerats mycket kring eventuella förändringar i startelvan och det är helt klart svårt att gissa sig till morgondagens startelva. De tre positioner där jag tror att vi eventuellt kan få ändringar på är vänsterbacken (Logi/Lund), högerytter (Sana/Sella/Söder) och den släpande anfallsrollen (Söder/Gerzic).

Motståndet

Norrköping fick en drömstart på årets allsvenska då de vann mot HIF hemma på Nya Parken (1-0). Peking var dessutom det bättre laget i matchen och segern var alltså välförtjänt. I startelvan förra veckan känner vi igen namnet Martin Smedberg Dalence som ju har haft en sejour i Blåvitt. De spelare vi främst skall se upp för är dock Astrit Ajdarevic och Gunnar Heidar Thorvaldsson, den sistnämnda gjorde ju båda målen för Norrköping i fjolårets 2-2 match mot oss.

Yttre förutsättningar

Vädergudarna är tyvärr inte riktigt med oss då de idag bjuder på strålande solsken och ger oss regn imorgon, dock skall regnet avta något under dagen och vid matchstart bör det värsta vara över. Gamla Ullevi bjuder på en mycket fin gräsmatta och visst är det gött att Blåvitt den här veckan skall spela på riktigt gräs istället för fuskgräset som de tvingades spela på senast?

Publikstödet

Mer eller mindre slutsålt redan nu (finns en del biljetter kvar på nedre stå), i alla fall på våra sektioner och det kommer med andra ord vara ett ordentligt tryck från läktarna. Det jag har hört är att Peking kommer få hit tre bussar och en del som åker hit privat utöver det, så en relativt stor bortaklack blir det nog också.

Kamratunionen och Änglarna samlas på Trädgår´n från halv tolv och det är gratis inträde för alla intresserade (mer info här: http://anglarna.se/nyheter/artiklar/2679-stort-intresse-foer-samlingen-pa-traedgarn), observera åldersgränsen på 18 år.

Truppen John Alvbåge, Erik Dahlin, Erik Lund, Emil Salomonsson, Kjetil Waehler, Hjalmar Jonsson, Joel Allansson, Logi Valgardsson, Jakob Johansson, Tobias Sana, Philip Haglund, Pontus Farnerud, Nordin Gerzic, Daniel Sobralense, Robin Söder, Tobias Hysén, Hannes Stiller, Stefan Selakovic.

 

Real Madrid – Valencia: Stolpe ut, men ribba in

Real Madrid – Valencia Stolpe ut, men ribba in

Enade återuppstod Valencia på Påskdagen.

90 minuters fotbollspropaganda är avklarad på Santiago Bernabeu. Den officiella statistiken säger 21 klara målchanser, det enda den här fotbollsporren saknade var målen, allt annat fanns där. Valencia gjorde sin bästa insats för säsongen och förtjänade mer än den poängen som man lämnar huvudstaden med.

Vilken jävla match! Ja det är lika bra att inleda med superlativen och svordomarna direkt. Matchen mellan Real Madrid och Valencia på påskdagen kommer vi att minnas länge framöver. Det var nämligen inte enbart Jesus som återuppstod på Påskdagen, 2012 gjorde även Valencia samma resa och mannen som fått bära korset på sin egen Via Dolorosa heter Unai Emery. Han har blivit korsfäst flertalet gånger de senaste månaderna i såväl media som av fansen, ikväll på självaste Santiago Bernabeu fick han sin upprättelse efter en rakt igenom klockren taktiskt insats mot ett av Europas formstarkaste lag. Vi har mycket att vara stolta över ikväll, efter en match där flertalet spelare överträffade sig själva och där vi faktiskt kunde ha lämnat den spanska huvudstaden med alla tre poängen.
  Vart ska man börja i rapporteringen ifrån den här matchen? Valencia kom till spel på Santiago Bernabeu utan Soldado, utan Jonas och utan Mathieu. Från start såg vi istället Aduriz på topp, Piatti på kanten och en triangel bestående av Topal-Parejo-Tino Costa på mittfältet. Förväntningarna var lågt ställda inför matchen och inte blev de direkt högre när vi såg startelvan. Men det skulle visa sig vara en fulländad taktiskt insats av Unai Emery där Valencias defensiv var äckligt disciplinerad matchen igenom och där vi fick se framförallt Topal och Parejo växa ut till gigantiska jättar i Valenciatröjan. Det är i den här typen av matcher som hjältar föds, fråga bara Arizmendi som avgjorde på samma arena för några år sedan. Ikväll fick vi ingen ny offensiv hjälte även om det fanns gott om kandidater, istället vänder vi blickarna till våran nya Dragon – Vicente Guatia – som gör en helt enastående match och tillsammans med Casillas ser till att Bernabeu-publiken får se den första mållösa matchen på denna fotbollsplanen sedan februari 2007. Vi försöker spola tillbaka bandet något och ta det hela från början. Om Unai Emerys laguttagning gav upphov till en del frågetecken är det bara förnamnet till vad kaptensbindeln på Ricardo Costas arm gjorde. Något mer förbryllande har jag sällan sett, Costa som varit nere och lekt med fiskgratängen i frysboxen tidigare under säsongen får alltså äran att vara kapten i säsongens kanske tuffaste bortamatch. Om det var ett drag för att förbrylla och kanske flytta fokus hos Real Madrid måste man geniförklara Unai Emery genast! Nåja, nog om detta. Nu till något viktigare saker som hände under de här 94 högoktaniga minuterna. Det här skulle visa sig vara kvällen då Valencia återuppstod på många sätt och vis. Man bevisade för sig själva och hel en fotbollsvärld att den spanska ligan är mer än bara två lag, det spelar ingen roll vad tabellen säger – kvällens match gav mig och säkerligen många därtill tillräckligt med bevis för att fortsätta tro och älska den här ligan. Valencia återuppstod dessutom som Valencia, man försökte inte vara något man inte är, man försökte inte gömma sig bakom en identitet man inte klarar av man. Man tittade sig i spegeln och beslöt sig för att ikväll är vi Valencia, bära eller brista. Man var perfektionistiskt perfekta i det defensiva arbetet på innermittfältet där vi inte nog kan hylla tidigare bespottade Dani Parejo och Mehmet Topal som gör helt fenomenala insatser. Emellanåt kändes det som om Emery hade klonat Topal och Parejo då det verkade som de dök upp överallt på planen. Att man dessutom hade modet och kylan att försöka hålla i bollen och göra något konstruktivt många gånger med den, hedrar de ytterligare. Framgångsrika Valencia har, historiskt sett, nästan alltid haft sin grund i en robust defensiv där man arbetar som en stor enhet, från anfallsspelarna ner till målvakten. Organisation, noggrannhet och samspel. Framåt ska det gå fort, gärna längs kanterna. Ikväll, liksom otaligt många gånger tidigare firar Valencia stora triumfer med den här typen av fotboll. Det är här liksom Valencias naturliga DNA. Tiqui taca försök i all ära, de må vara vackra att se på, men jag vill se det riktiga Valencia. Jag skiter om vi inte har det största bollinnehavet eller flest passningar inom laget, fotbollen går ut på att göra fler mål än motståndarna inget annat. Det är tjusningen med fotboll, det är inte svårare än så.
Resumé
 Matchen innehöll 21 klara målchanser enligt den officiella statistiken. Den allra första stod Cristiano Ronaldo för när han drog iväg ett patenterat skott som tjöt till i Guaitas vänstra stolpe redan efter 6 minuters spel. Inte helt oväntat var det hemmalaget som tog tag i taktpinnen och dominerade bollinnehavet. Valencia hade inga problem med detta utan fokuserade på att ligga rätt i defensiven och sikta in sig på spelvändningar. Som så många gånger förr var det Tino Costa som låg bakom Valencias bästa målchans i första halvlek när han drog iväg ett distansskott om Casillas räddade men där Ricardo Costa fick öppet mål på returen, men där portugisen nickade i stolpen. Piatti fick Valencia sista chans i halvleken helt frispelad i straffområdet av Feghouli men en bra räddning av Casillas avväpnade skottet den gången. Efter en välspelad halvlek gick lagen till pausvila med ställningen 0-0. Inför den andra halvleken kom Di Maria in i hemmlaget och han presenterade sig omgående med en fin framspelning till Ronaldo men återigen stod Guaita i vägen och räddade snyggt. Andra halvlek inleddes som den första slutade med Real Madrid som dominerade spelet men där Valencia försvarade sig bra och såg väldigt vassa ut i sina spelvändningar. Benzema fick två-tre fina lägen i samma sekvens men Vicente Guatia gjorde en av sina bästa matcher i Valenciatröjan och fortsatte att freda sitt mål. För Valencias del fortsatte målvirke att gäcka när Tino Costas missil träffade kryssribban bakom en chanslös Casillas. Ju längre matchen led desto fler målchanser dök det upp för båda lagen. Aduriz nickade tätt över ifrån nära håll och inbytte Pablo Hernandez träffade ribban med ett pressat skott. Närmast för Marängerna kom Benzema med flera fina lägen och Di Maria med ett pressat skott där Guatia låg som en tiger i luften och räddade. Ronaldo fick ett friläge där han dessvärre för hemmalaget lyckades snubbla på sitt ego och fick se chansen rinna ut i sanden, dock inte utan den sedvanliga vädjan mot domaren. Andra halvleks mest komiska moment stod Pepe och Arbeloa för de började bråka. All heder åt gentelmannen Arbeloa som menade på att Pepes filming var löjlig. I mina ögon är Pepe en skam för en så stor klubb som Real Madrid med stolt tradition och historia. Valencias sista möjlighet fick Jordi Alba efter att inbytte Soldado fint nickskarvat fram bollen, dock så gjorde Casillas en fin enhandsräddning på Albas friläge och räddade Real Madrid den gången. I de sista döende minuterna av matchen så lyfte hemmalaget fram allt man hade men Valencia lyckades hålla emot och matchen slutar 0-0, för övrigt årets kanske historiens roligaste 0-0-match och en klar aspirant till Årets Match i La Liga.
Matchfakta Mål: 0-0
Varningar: Real Madrid: Di Maria, Khedira, Arbeloa; Valencia: Soldado, Parejo, Tino Costa
Avslut mot mål: 12-9
Ramträffar: 1-2
Hörnor: 11-5
Bollinnehav: 59-41%
Domare: Clos Gomez, stark insats där han står emot publiktrycket på Santiago Bernabeu.
Källa: ligabbva.com
Mer analys Jag känner en enorm stolthet efter kvällens match. Valencia kom tillbaka i den allra svåraste av stunder och man gjorde det som ett lag. Det har varit en turbulent tid i och omkring klubben den senaste månaden och inte många trodde nog på den här utvecklingen på bortaplan mot Real Madrid, med den bakgunden. Desto mer imponerande blir dagens insats. Unai Emery verkligen tystar samtliga kritiker, om än tillfälligt, genom en på alla sätt och vis perfekt taktiskt dispostion den här matchen. Istället för att bemöta kritiken på presskonferenser eller genom uttalanden så gör Valencia det där vi förväntar det – på fotbollsplanen. Det är med skräckblandad förtjusning man genomlider den här typen av matcher. Det är säkerligen inte alls särskilt hälsosamt för varken nerver eller hjärtat men tillfredsställelsen som det ger efteråt är obeskrivlig. Man hamnar i något slags rus jag inte riktigt kan förklara, pulsen dunkar på i oanade hastigheter och man svävar iväg. Det här helt utan hjälp av vare sig alkohol eller andra starkare berusningsmedel. Den här typen av matcher får mig att älska fotbollen och alla tvivel som ibland dyker upp som oönskade myggbett under lite svårare tider, är som bortblåsta över en match. Det är inte resultatet i sig som gör mig helt euforisk och rakt igenom lycklig. Guaitas magiska räddningar, Topals outröttliga löpningar och Emerys taktiska drag i all ära. För mig är det insatsen och sättet som Valencia genomför den här matchen på som ger mig gåshud bara jag tänker på det. Det är symbiosen mellan spelarna, krigarinställningen och hjärtat hos spelarna som får mig att drömma, som får mig att tro och som får mig att älska den här klubben och det här laget. Unai Emery och spelarna tillsammans verkar ha återfunnet Valencias DNA i säsongens elfte timme. Den här fotbollsvecka har på många sätt och vis varit helt perfekt och förhoppningsvis en fingervisning om framtiden för det här laget. Det återstår en dryg månad av säsongen och lagom till allt ska avgöras så ser jag ett Valencia starkare och mer harmoniskt lysande än på väldigt länge. Det må ha varit stolpe ut på Santiago Bernabeu ikväll, men jag tror att den här insatsen kommer att innebära ribba in för Valencia i ett längre perspektiv, när vi summerar säsongen i slutet av maj.